På en båt som Banner 28 med stor segelyta i förhållande till vikten kan man ofta klara sig väldigt bra med att segla på kryssfock i stället för genua.
Min erfarenhet är den att det bara är vid väldigt lätta vindar (under 3m/s) eller vid kryss i korta branta vågor som man får ett tydligt utbyte av genuan. Ok, skall man tävla seriöst skall man använda genua mera. När man seglar kan man avgöra om man har för mycket segel uppe genom att känna efter om båten lutar mycket och vindbyarna liksom lutar båten och trycker ned den mer i vattnet. Är så fallet har man ofta för mycket segel uppe, eller för få gubbar på railen i lovart.
En Banner 28 är väldigt flat i botten och bred, vilket betyder att om den lutas så kommer den att lägga fribordet i vattnet och det är mycket kurvigare än bottnen. Och det betyder att det blir trögare att dra fram skrovet i vattnet. En smal och lång båt är inte lika känslig för lutning.
Skotning av kryssfock mellan kryss och halvvind
När man faller av några grader från dikt bidevind så måste man släppa efter lite på skotningen i storsegel och kryssfock för att inte stalla seglen. Storseglet har en kick och skotvagn, vilket betyder att man kan ändra skotvinkeln utan att seglet tvistar för mycket. I princip så släpper man efter på skotet och tar hem lite i kicken,
eller så släpper man ut mer på skotvagnen.
Kryssfocken däremot har inte dessa finesser. Så så fort man släpper ut lite på skotet så kommer twisten att öka och toppen på seglet släpper ut mer och mer kraft. Till slut så har man tappat det mesta av draget från kryssfocken.
Jag brukar sätta två skot på kryssfocken, så att jag får två skotpunkter. Den ena skotpunkten är den vanliga skenan som man skotar kryssfocken i. Den andra sätter jag i mantågsfoten på mantågsstötta nr. två framifrån, det blir ca 60cm bakom vanten.
Skotpunkterna och skothornet är inringade i rött.
Vid ren kryss (maximal höjdtagning) skotar jag bara i vanliga kryssfockskotet. Och vartefter jag faller av så släpper jag succesivt i krysskotet och tar hem i extraskotet. På det sättet håller jag ned skothornet på kryssfocken och reducerar twisten i seglets topp.
Den vänstra bilden visar kryssfocken utsläppt utan att jag tagit hem på extraskotet. Man ser tydligt att seglet är twistat.
I den högra bilden har jag släppt lite på krysskotet och låtit extraskotet ta över lasten, skothornet har flyttat sig 10cm utåt och seglet är mera rakt och släpper inte ut för mycket kraft i toppen.
5 december 2007 kl. 19:18 |
Ville bara komplettera lite angående lutning av båt…
Den största bidragande orsaken till att man inte ska luta en segelbåt för mycket är att den framåtdrivande kraftens dragcentrum, som är en bit upp i masten, kommer att hamna utanför båtens långskepps centrumlinje. I och med vattenmotståndet så uppstår en vridande kraft som man då märker av som rodertryck. Så lutning ger lovgirighet. Alla båtar inkluderas. Att vi märker av det mer på våra båtar än på en långsmal har att göra med att den långsmala spårar mycket bättre i vattnet så man känner det inte lika tydligt, men krafterna finns där.
Man ska även ta en viss hänsyn till roderkonstruktionen, balanserade roder ger mindre svar än ett obalanserat. Man kan alltså ha mer lovgirighet än man tror…
En bred, platt och lätt båt lyfter dessutom upp kölen när den lutar, båten är inte tillräckligt tung att “rotera” runt sin långskeppsaxel utan den lägger ju sig på sidan. Så man måste alltså åtgärda lutningen. Själv har jag satt 15 grader som max men börjar åtgärda redan efter 10.
Många vagnar ner storen för att åtgärda rodertryck och rodertrycket blir ofta lägre men man har inte åtgärdat orsaken. Högre tryck i focken och lägre i storen balanserar varandra men man seglar lägre, lutar fortfarande och går inte med max tillgänglig effekt. Det finns en hel del man kan göra innan man släpper ner vagnen.
18 augusti 2010 kl. 18:44 |
Min båt tappar helt sin lilla lovgirighet när den kränger ner till en viss nivå, den får perfekt balans.
Båten är 8,10m i vattenlinjen och 2.60m bred.
Förklara det gärna…
mvh/Peter