Bryggan för alla Banner 28 ägare!

Till saken hör att Torbjörn är en noggrann person, och vi visste att han köpt en bra båt i mycket fint skick. Detta gjorde att vi kunde ta bort alla tveksamheter om båtens skick från osäkerhetslistan. Utan detta undrar jag om jag gett mig in på detta äventyr… inte så snabbt, och inte utan att besiktiga båten först i alla fall.
Vi hade inga tveksamheter om att kunna hantera båten och navigera hem. Utan det är omständigheter runt ikring som kan ställa till det, sådant man inte tänkt på. Och om något går sönder, för även en båt i mycket bra skick kan gå sönder.

Rutten hem räknade vi ut skulle bli ca 800nm lång. Och första överslaget blev att vi skulle behöva 8-10 dagar på oss.
Vi tänkte oss ta oss via insjöarna Markermeer och Ijsselmeer innanför Amsterdam genom Waddensee (som är vattnet mellan tidvattenvallen mot Ijsselmeer och västfrisiska öarna) där det är stora områden som torrläggs vid lågvatten och ut på Nordsjön. Sedan längs Västfrisiska öarna och Östfrisiska öarna bort till Elbe. In i Kiel kanalen. Från Kiel över västra och södra östersjön. Genom Kalmarsund, och sedan in vid Landsort och in till Stockholm.

Vi skaffade några sjökort över tyska bukten. Östersjön hade jag redan kort till. Sedan hade vi två GPS kartplottrar, en liten och en mellanstor. kartplottrarna kunde räkna tidvatten så vi behövde inte skaffa några tabeller. Om vi behövde kunde vi hitta sådana lokalt i Holland.
Jag fick också låna en AIS mottagare. Och vi hade också en laptop med nav. program på och till slut också AIS plotting program. Rejält utrustade med andra ord, lite i överkant kanske…

Det blev så att båtköparen fick skjutsa ned oss i bil, göra klart affären och se till att vi fick rätt båt. Det var trots allt rätt så mycket pengar inblandade. Och nu kunde vi få med mer utrustning än om vi skulle flyga ned. Det var bra.
Jag tog med tre verktygsväskor, en 3/8 hylsnyckelsats för motormeckande, en elmeckarlåda och en med div. bra verktyg. Vi fick med oss en massa säkerhetsutrustning. En liten uppblåsbar gummibåt. Ankare och lina (för det fanns inte i båten).

Seglingen på Markermeer och Ijsselmeer var enkel. Det fanns muddrade rännor som va utmärkta där det annars var för grunt. Det generrella vattendjupet i sjöarna låg på 3,5-4m.
Efter ett tag känndes det inte obekvämt längre när man tittade på ekolodet.

Waddensee där det är tidvatten var inte heller så svårt. För vi åkte ut vid Den Oever slussen och ut till Den Helder. Och den utfarten är tillräckligt djup för att åkas vid alla tidvattenlägen. Dock får man räkna med att man kan få 2-3 knops motström när tidvattenvågen kommer in emot en. Eftersom man är van vid knepig skärgårdsnavigering var den prickade leden ingen utmaning.

Från Den Helder till Elbe så körde vi i kusttrafikzonen som är ca 5nm bred och går mellan kusten och öst/västgåene trafikzonerna utanför i Nordsjön. Hela sträckan hade vi god sikt, så det var inga problem att identifiera möjligt farliga passager av större fartyg. Här hade vi haft god användning av AIS mottagaren vid dålig sikt.

Elbe var lite knepigare. Man får räkna med att i värsta fall så kan man få 5knops motström uppför floden. Men går man in någon timme innan lågvatten så får man bara någon knops motström i början för att sedan få upp till 3knops medström uppför. Elbe är också hårt trafikerad av lastfartyg som skall till/från Hamburg eller Kielkanalen. Vi gick uppför Elbe på natten, och då får man inte vara nervöst lagd. För det kommer många lastfartyg och farleden är inte så jättebred. Vi blev omkörda eller fick möte kanske var 3-5 minut även fast det var mitt i natten!

Kielkanalen var en baggis. Ett 10 mil långt dike för motor. Autopiloten fick styra hela resan, bara små korrigeringar på +-1 grad för att hålla oss nära högerkanten. Kanalen är tillräckligt bred hela vägen för att man kan passera två lastfartyg som möts med sin lilla båt.

I och kring Kiel får man se upp för söndagsseglande tyskar som tydligen inte har koll på de internationella sjövägsreglerna. Vi seglade dikt bidevind för styrbord, och mötte en tysk liten träbåt. Den låg bakom vår fock en bra stund, så jag tänkte ok vi möts babord mot babord. men precis när det var 50m kvar så svänger den rackarn upp och går på vår styrbordssida. Han möter oss på 10m avstånd, och precis vid mötet får vi en kraftig vindby 30-40 grader högre än vår kryssvind. Och jag orkar inte hålla båten, så vi lovar kraftigt och vi håller på att krocka med tysken. Jag fick ett jack i vänsterhanden av en vass hörna på rorkulten.

Västra och södra östersjön bjöd inte på några stora överraskningar. Man får bara hålla koll på de stora lastfartygen lite. Från Fehmarn bort till Bornholm fick vi stötta med motorgång hela tiden, för det var nästan bleke hela vägen. Sedan fick vi fin vind i aktern och kunde köra spin. fram till Utklippan. Framme vid utklippan hade vi 12m/s i aktern och spinackern var nedtagen, ändå gjorde vi 12 knop i surfarna!

I Kalmarsund fick vi sydvästlig kuling, och det var bara att följa med upp i sundet. Vi toppade fartrekordet från dagen innan med en knop till 13.
En bit upp i sundet vred vinden till väst och ökade. Till slut hade vi 20m/s i byarna, och det var lite mycket så vi gick in i Kalmar.

Hoppet från Öland till Landsort bjöd på fin vind i början, men 20nm från Ölands norra udde så blev det motor ända upp till Landsort.

Från Landsort in på Mysingen fick vi 6-8m/s i aktern och vi forsade fram fint.
Mysingen känndes konstigt liten helt plötsligt…
Sedan blev det Ingaröfjärden och Baggenstäket in till Stockholm.

Dehler 29:an växte under resans gång. Speciellt när vi seglade i Kalmarsund i 20m/s.
Kuling i grov sjö var ingen match för båten, det känndes hur stadigt som helst! Även om det var svårt att segla i 20m/s så gick det stadigt för det. Båten hade den djupaste kölen och sticker 180cm, detta gör att den har ett stort rätande moment. Och den har ett stort roder, som gör att båten svarar hur fint som helst. Den surfar helt underbart i medsjö.
Det enda som jag tyckte var jobbigt var att den väger mycket jämfört med min Banner 28. Dehler 29:an väger 3200kg, och det känns när man drar i rorkulten i medsjö. Har man väl fått rotation på båten är det jobbigt att stanna upp den. Men min referens är som sagt Banner 28:an som väger 1300kg.

Vi tog oss hem på 11 dygn, ett dygn längre än uppskattat.
Det var en fin resa, även om vi inte hann med så mycket turistande. Jag var som längst några hundra meter från båten under hela resan. Och stoppen vi gjorde var av ren bunkrings och vilokaraktär.
Jag skulle inte vilja byta bort resan. Den är helt klart värd att göra. Vi seglade på många ställen vi säkert inte kommer att återvända till i närstående tid.

Den som funderar på att göra trippen, tveka inte. Tänk bara efter lite och planera. Avståndet är inga problem, det är bara att nöta på!

Vi hade väl tur i oturen att vi fick lite vind och god sikt på många av delsträckorna. Fem dagar med kuling och regn hade kanske varit jobbigt.